Den 4:e – 6:e mars 2011 höll DUS (Den Unge Scenen) sin regional festival i Oslo. DUS partner i Oslo är Dramatikens Hus. Lokalen, som fram till lite mer en ett år sen hette Det Åpne Scenen, ligger i den nedlagda Oslo Mekaniska Verkstad i Grönland, området öster om centralstationen. Och trots att Ski VM pågick samtidigt på Holmenkollen en bit bort, med folk och festiviteter dygnet runt, var det fullt ös på festivalen. Stora scenen med sina 180 platser var oftast fullsatt.
Tio grupper deltog i den tre dagars långa festivalen: två föreställningar på fredag, fyra på lördag och lika många på söndag. Ganska snabba omställningar med andra ord – men inget som ställde till med problem.
Av sex pjäser som finns med i DUS pjäsutbud 2011, spelades alla utom en på Oslofestivalen. Under de två dagar jag var närvarande fick jag se sex uppsättningar av fyra olika pjäser. Jag pratade med tekniker, producenter och satt med vid efterföljande jurysamtal för att få en så komplett bild av festivalen som möjligt. Här kommer några anteckningar:
För att lyckas med detta intensiva spelschema under tre dagar och på en enda scen, var det nödvändigt att lägga repetitioner under veckan innan festivalen. Varje grupp fick tillgång till teatern i fyra timmar och lyckades under den tiden ställa upp scenografin, sätta ljus och kolla ljud och kör en genomgång. Viktigt för de unga skådespelarna var att känna på rummets storlek, entréer mm, scenbyten och testa rösterna i ett större lokal.
En grundljussättning erbjöds som täckte hela scenen med front, bak och sidoljus och med en möjlighet till wash i blå eller röd, en effekt som användes flitigt av ensemblerna för att markera flashbacks och skift i berättarperspektiv. Det fanns 8 kanaler med instrument som ensemblerna fick lov att fokusera om för sina enskilda föreställningar. Programmeringen tog ungefär en timme och skådespelarna var tillgänglig som ljusmannekänger under hela ljussättningen. Genomsnittsföreställning hade 20-25 ljusmoment. Husets tekniker körde ljus och ljud med regissören eller någon bredvid.
Musik och ljudeffekter användas av alla. Allt var förinspelade på datafiler.
Scenografierna var enkla och bestod av enkla möbler, ibland en dörrattrapp, en skärm eller enkel fond. Två av grupperna använda en projektionsduk tillhörande teatern i fonden. Den mest omfattande scenografin jag såg på festivalen lastades ut av två pappor, stuvades in i och bands fast på taket av en Volvo kombi. Alla scenbyten gjordes av skådespelarna.
En stor, härlig och entusiastisk publik mottog varje föreställning med stora, långa, högljuda och ofta stående ovationer. De flesta grupper kom och såg alla föreställningar och var särskilt mycket intresserad att se de grupperna som spelade samma pjäs som de själva. Inträde var gratis. En del släkt och vänner kom till föreställningarna. Fyra av de sex dramatiker var och tittade under helgen.
En jury sammansatt av fyra personer, en skådespelare från Det Norske Teatret, en freelanceskådespelare, en ung TV kändis som också var skådespelare och projektledaren från DUS. Alla regionala festivaler har en jury sammansatt bara för den festivalen.
Juryn har som uppdrag dels att träffa varje ensemble efter föreställningen och framföra beröm och kritik, dels att nominera två föreställningar till den nationella DUS festival som äger rum på Det Norske Teatret 28-30 april. Av de två nominerade ensembler väljs en till slut som deltar i festivalen. Valet görs av representanter från DUS ledning och nationella styrelse. På den nationella festivalen kommer varje region (i år finns det 10) och alla sex pjäser att vara representerade.
Kritiken är i huvudsak positiv. Allt som var bra med föreställningar lades fram av juryn som överöstes av deltagarna med beröm för sina val och prestationer. När de hade fått nog med lovord frågade någon i juryn om de var mottaglig för att höra om några saker som kanske skulle behövt mer arbete. Det ville de gärna. Och då försiktigt och med stor respekt framfördes synpunkter om det som inte var så bra, saker som man kunde bli bättre på, andra sätt att tolka, rytmisera, att berätta med större effektivitet.
Jurysamtalen var jättefina inslag. Jag fick en känsla av att ensemblerna kände sig sedda, bekräftade och viktiga. Och att utöver den stora uppskattning de fick av publiken, fick de också uppskattning från arrangörerna och andra professionella.
Varje regionalfestival har nog sin egen karaktär som bestäms till stor del av den arrangerande teatern. I Oslo arrangerades, förutom föreställningarna, två workshops och lite mingel. Lunch: läsk och smörgås serverades till alla deltagarna i en paus mellan 14.30 och 16.00 (mellan andra och tredje föreställningen) på lördag och söndag. Mellan de två inledande föreställningarna på fredag erbjöds en mini-workshop i neutral mask för de som ville prova. Fredag avslutades med en kort luftakrobatik föreställning av en cirkusartist och de som ville fick prova övningar på tyg rep. Kvällen avslutades mingel, läsk och chips fram till kl. 22. Festivalen avslutades också med mingel och snacks på söndagen.
Ni kan läsa mer om DUS, på deras hemsida: http://denungescenen.no/forside.nml