Vi repar vidare och inser mer och mer hur trögt det är att komma framåt. Med detta fantastiskt tätt sammanvävda manus är det väldigt svårt när någon är sjuk – och det händer nästan varje reptillfälle att minst en är borta.
Ändå kämpar vi oss framåt, förstås. Vi har väldigt roligt, testar olika grepp och hittar nya aspekter i pjäsen. Alla övar sig på att hoppa in för varandra. Blir samspelta.